I måndags hade minusgraderna hållit sig stabila fem dygn i sträck. Snön smälte inte heller. Det var inte försvarligt att låta grabben gå till skolan i gymnastikdojor. Alltså en livsnödvändighet med vinterstövlar. Den modell vi brukat köpa till honom i sju år, håller ner till minus 20 grader, var han helt inställd på själv. 650 kronor. I butiken tipsade expediten (en pingstsyster) om att vi provat ut "fel" - en kopia som kostade 400 kronor. Är den lika bra då? Ja, absolut, försäkrade hon. Skönt. Iklädd de nya stövlarna gick sonen och vi vidare till klädaffären. Han vill ha overall, inte separata termobyxor till den redan inköpta täckjackan. Den som borde vara rätt storlek såg trång ut när han rörde sig mellan klädställningarna. Det fanns en större, dock i något annan modell. Och till bättre pris! Vad som kunde kostat oss 1100 gick därmed i stället på 800 kr. Och vinterkylan har hållit i sig. I går morse var det minus sju grader när pojken traskade i väg till skolan. Och inte frös han!
Torsdagen jobbade jag hemma, även dottern höll sig i hemmet på grund av förkylning och frossa. Vid lunchdags dök vi in i frysen och hittade ett antal plastburkar med odefinierbart innehåll. Rester från 2005, 2007, en hallonglass som smakade plast ... Men även korv stroganoff med ris som hon åt, och en pepparstark ris-, majs- och böngryta som jag åt.
Till kvällsmat hittade vi en bit falukorv, ett paket bacon och till det stekta blev det kokt potatis. Ha, jag behövde inte gå (ut i den svinkalla mörka vintern) till affären.
Men nu är det slut på både bröd och flingor. Det får min make fixa, han köpfastar inte.
Erika
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar