Som jag antydde förra veckan har jag fått en enkel start - anlände torsdag kväll till Hjälmareds folkhögskola och åkte hem i går eftermiddag. Där finns ju ingenting att köpa.
Eller jo, en elevdriven rättvisekiosk med solidarisk choklad. Men på fredagen var jag ståndaktig. Insåg först på lördagkvällen att 1 november inte inföll på fredan, som jag fått för mig. Kunde alltså handlat lördagsgodis i förväg, men missade möjligheten.
Vad ännu värre var, någon bröt sig in i kiosken och stal elevernas kassa med flera tusen kronor. Det var riktigt uselt gjort, eftersom det enbart drabbade fattiga folkhögskoleelever.
Glömde mig på tåget hem. Tog en chokladbit efter maten (SJ:s gråa lasagne). Köpte ingen tidning utan nöjde mig med Kupé. En av korsordsfrågorna var "Tätort i Ovanåker" på fem bokstäver. Alfta - busenkelt. Ett gratistips.
I DN skrev Barbro Hedvall om krisglädje. Jag funderar på om denna köpfasta är fariseisk, det vill säga ropas ut i gathörnen (på internet). Men tänker sedan att detta är frivilligt, det har inget med självrättfärdighet att göra, det är inte påbjudet i någon bibelvers. Ser det inte som en politisk handling utan snarast som ett experiment: Vad gör en månads köpfasta med mig själv?
Erika
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar