Nu börjar RIKTIGA fastan!

Första söndagen i Advent. I dag börjar den fasteperiod som pågår fram till jul. Söndag är dock alltid undantagen från fasta. Men vad kan jag avstå ifrån i december, för att komma närmare den Livets Herre vars ankomst jag ber om?
Jag önskar att jag kunde IT-fasta. Såg att Vatikanen uttalat sig om beroendet av modern informationsteknologi som skadligt för själen. Självklart, att allt beroende som leder tankar och fokus bort från Gud är skadligt. Tyvärr måste jag vänta med IT-fasta till dess jag har semester. Och den lär jag inte kunna blogga om!
Kanske ska jag pröva att koffein-fasta. Det blir svår huvudvärk efter några dagar, men den som håller ut till slutet ska belönas.
En utmaning vore faktiskt att kanel- och saffransfasta. Att spara julkryddorna till julen.
I morgon ska jag i alla fall köpa strumpor och mjällschampo. Äntligen.
/Erika

Det är advent det äääär adveeent

Det susar genom livets strid ... Så inleds Carl Bobergs klassiska adventspsalm vars pampiga crescendo lyder: Det är advent det äääär adveeent.
På söndag äääär det adveeent. Gott nytt kyrkoår på er! Mitt kyrkoår lär dock inledas utan adventsstakar, julstjärnor och glögg. De inköpen kan nog inte klassas som livsnödvändiga så de får helt enkelt vänta tills december.
Håller med Carl Boberg, livet är en strid.
Glad advent!
/Daniel

PS. I morgon är det Buy Nothing Day, missa inte det. DS

Lömsk vecka

Du kan ju tro att om man är bortrest med "all expenses paid" skulle det inte bli många tillfällen till frestelser. Då det snart är dags att summera månaden kan jag konstatera: tågförseningar lockar mig till tröstköp av frukt, nötter, bubbelvatten. Onödor bara för att få tiden att gå. Även denna vecka.
Har däremot varit ståndaktig på strumpfronten. Fick gå i samma par fyra dagar pga missplanering i packningen. Är det något jag ska springa sta´ och köpa nästa vecka, så är det fler strumpor! Tre par räcker inte långt, särskilt som jag bor på minst två håll och det enda rena paret tvärsäkert är 30 mil bort.
Så mycket annat är jag inte sugen på att köpa just nu. Visst blir det väl en och annan julklapp vad det lider, men det mesta finns ju redan. Om någon nu tror att familjen inte bidrar till att hålla samhällsekonomin igång, kan jag försäkra att jag just betalade räkningar för cirka 20.000 kronor varav drygt 3000 var en del av de snabbväxande barnens vinterbyxor - tre jeans var t ex.
Ett snabbt överslag framför siffrorna på internetbanken visar, att jag sparat åtminstone en tusenlapp på den här köpfastan. Men det går ICKE till uppskjuten konsumtion. Har i stället satt in pengarna till EFS adventsinsamling. Och bokfört det under NÖJES-kontot, eftersom det är roligt att ge :-)
/Erika
PS. Ska kryssa mellan lockelserna på söndag, då det är Skyltsöndag i Edsbyn. Vi brukar då fika på ABF/arbetarkommunen emedan de bjuder gratis, och så känner vi inte så många socialdemokrater och det där är ett bra tillfälle att mingla med dem. ICA-Calle (EFS-medlem) säljer varmkorv för en femma styck. Kanske blir det en korv också. DS.

666, the number of konsumtion?

Noterade en komisk tillfällighet. När jag gick till jobbet genom Svavagallerian i Uppsala möttes jag av följande text på tavlan med kundnummer utanför Systembolaget: "Turnummer: 666".
Tolkningarna lämnar jag till Holger Nilsson på Flammor, eller andra likasinnade som ser domedagen bakom varje buske.
Lite intressant var det i alla fall. Tyvärr strejkade mobilkameran när jag skulle föreviga incidenten.
/Daniel

Strålande jul

God jul!
Om en månad är det annandag jul. Sandviken ska spela annandagsbandy mot Broberg och jag tänkte vara där. Har inte sett bandy sedan högstadiet tror jag. Möjligtvis gymnasiet, men bra länge sedan är det i alla fall. Jag tror på vinst. Typ 7-3. Det räcker som julklapp för mig.
Apropå julklappar kommer svensken inte att shoppa sig sönder och samman den här julen. Julkonsumtionen kommer att sjunka, pendeln vänder tillbaka. Det tror Handelns utredningsinstitut. Läs mer här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=856475
Men men ... Vi beräknas ändå julkonsumera för mer än 5 000 spänn var. Lång väg återstår alltså.
På lördag är det Buy Nothing Day. Häng på aniköptåget! Det är en intressant utmaning att avstå från att shoppa. Det sköljer liksom rent systemen. Man ser klart. Lite som att bita i en alldeles för stark halstablett.
God jul!
/Daniel

Jag längtar till December

Nu var det bra länge sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har varit sjuk och borta på kurser och annat... Att vara hemma och vara sjukskriven gör köpfasta enklare - även om jag för att lindra halseontet köpte halstabletter på pressbyrån, det blev dock ingen fototidning eller kvällstidning med dvd.

I övrigt så har jag två gånger fallit ifrån de regler jag satte upp för mig själv... vissa frestelser är för svåra att motstå. LUSSEBULLAR luktar för gott! Jag har tjuvstartat och köpt lussebullar två gånger...

Snövädret de senaste dagarna har gjort att jag har sett andra behov jag har. Nya skor! De skor jag har, öken kängor köpta i Tanzania och ett par mockaskinn skor köpta i Egypten, är inte gjorda för 20 cm snö... De egyptiska skorna är nog varma för vardaglig användning men de ser inte snygga ut när de blir blöta och sulan+halkan gjorde att jag föll på baken i måndags. Jag behöver nya vinterskor! Varför har jag inga vinterskor? Förra året vid den här tiden kom jag hem efter två år i Tanzania, var arbetslös och hade strul med A-kassan, så vi levde tre personer på en lön... vi hade inte råd med nya skor. Då, under tre månader november - januari, hade jag en ofrivillig köpfasta, som den Daniel skrev om kanske drabbar "Vikenborna" i år.

Snart är november slut, jag har ett jobb och lön (fick lön igår), och den 1:a december skall jag köpa vinterskor!

/Jonas

Tjejsnack

Daniel har inte klippt sig. Jag har funderat på varför ingen av killarna passar på att odla skägg. Det skulle ju spara antingen el eller rakblad. Men det var förstås inget nasirlöfte vi gav, bara en månads köpfasta.
Själv hade jag tidigare bestämt mig för att sluta färga håret. För vilken gång i ordningen? Men nu har också mina närmaste anhöriga ratificerat beslutet. Grått är vackert! En färgning kostar knappt en hundring och varar ett par månader. Det är nog mer miljöskälen som väger mot. Av samma skäl blir det inte lika ofta nagellack. Men i går kunde jag inte hålla mig längre. Det är inte snyggt med sprickor och räfflor. Förhoppningsvis sitter det kvar över månadsskiftet, så att jag kan hinna leta upp en miljövänlig remover. Om sådan över huvud taget finns. Det är ju egentligen bara en regel som gäller för make up: syns den, så är den inte miljövänlig.
Mjällschampot tog slut i morse. Tur att det snöar i dag (åtminstone i Hälsingland).
/Erika

Varsel

Jag kan inte påstå att de här veckorna varit livsomvälvande. De har varken varit en himmelsk upplevelse eller en vandring i dödsskuggans dal.
Allt har kännts ungefär som vanligt. Lite mer irriterat kanske. Störande att inte kunna köpa allt det där som annars är så självklart. Vantarna när det börjat bli minusgrader, sladden till teven så att man kolla på film via datorn, gymkortet, klippningen. Allt det där utöver det livsnödvändiga. Men samtidigt vet jag ju att jag har så mycket mer än jag kan önska mig.

I går morse varslade ståljätten Sandvik tusen personer i Sverige. Niohundra i min gamla hemstad, Sandviken.
Säkert hälften av mina vänner i "Viken" jobbar direkt eller indirekt åt Sandvik. Ingen vidare julklapp. För många av dem blir "köpfasta" inget experiment, utan en nödvändighet för att få ekonomin att gå ihop.
/Daniel

Gratismat

Journalister kan gå runt på pressvisningar och events och äta gratis. Men det förutsätter nästan att man är i Stockholm och inte har så ruskigt mycket annat för sig. I går fick jag frukostmacka och lunchmat på kursen jag gick - men det hade ju tidningen betalat genom kursavgiften. På kvällen var jag på en releasefest, på Söder i Sthlm, som jag antar att bokförlaget bekostade. Men det var mer chips, tårta och sånt som jag inte kunde proppa i mig som kvällsmat. Därför var jag rejält sugen på något vettigt när jag väntade in Uppsalapendeln på Stockholms Central. Köpte bubbelvatten och banan, undvek kvällstidningar utan satt i 40 minuter och läste kursboken för ansvariga utgivare. Däremot var jag så utpumpad att jag tog taxi från Uppsala Station och hem. Kom i säng 35 minuter tidigare på det viset. Men en onödig utgift var det, 116 kr jämfört med buss för 30 kronor.
I förrgår köpte jag en flaska med toalettrengöringsmedel av billigaste sorten. Tro mig, det var livsnödvändigt!
/Erika

Måste ha? Nej, inte alls!

Tidningshögen hade vuxit sig ganska stor på köksbordet, och hotade att svämma ut över den ytan vi behöver för att kunna äta. Så där kan det bli när jag är borta och jobbar. Så i fredags bad maken mig ta itu med högen. Jag skrapade lite trött på ytan. Han bad igen att jag skulle ta itu med blaskorna. Jag gjorde det, och underst i högen fanns en ny katalog från min favorit-kläd-leverantör! Maken flinade. Och jag började bläddra och dregla.
I många modebloggar skriver blondinerna som är 30 minus om hur de sett något de "bara måste ha". Som om överlevnaden eller den mentala hälsan eller något annat viktigt hängde på det. Så där är det inte alls för mig när jag bläddrar i Gudrun-katalogen. Först slås jag av att det inte är något speciellt jag fastnar för. Sedan tycker jag att det är SÅ HÄFTIGT att en av fotomodellerna faktiskt är 97 år gammal. Hon är bara med på en enda bild, men ändå. Sen funderar jag på hur trist det är att gå i butiker och prova sånt som designats för vidjesmala tonåringar. Det blir liksom inte bra på mulliga 46-åringar, varken modell eller material. Man köper en tröja som matchar en annan tröja man hade, eller en kjol som visar sig matcha ett par långbyxor i garderoben.
Det är ungefär vid tredje genombläddringen som Gudrunkläderna börjar se lockande ut. Och det är ju så rasande smart uträknat - företaget bygger värden och relationer. Vi kan rösta på månadens och årets Gudrun-kvinnor på hemsidan. Vi vet att det är miljöbra papper i katalogen och eko-bomull i tröjorna. Vi litar på att Gudrun har koll på sina indiska tillverkare ner till minsta underleverantör. Hon som är så bussig. Och till sist är det bara för att vi är så solidariska kompisar som jag beställer för en tusenlapp eller två.
Men inte den här gången. Kanske nästa katalog. Eller så väntar jag till rean. För efter sexton år har dom mig fast. Hon är inte min kompis. Hon är en smart företagare. De vackert mönstrade knästrumporna går inte att dra upp över ankeln ens, men jag har inte orkat skicka tillbaka dem.
Och egentligen måste jag inte ha något alls.
/Erika

Blogguppehåll och vantar

Har inte skrivit i bloggen på länge märker jag. Den här veckan har vi skickat tidningen till tryck, minst sagt fullt upp.
En annan anledning till det klena bloggandet är faktiskt att jag så gått in i detta med köpfastan att jag inte längre tänker på att det är ett problem.
Att inte konsumera har blivit en del av den vardagliga lunken. Business as usual. Eller ingen business as usual, rättare sagt
Det enda jag grämer mig över är att jag tappat bort mina vantar och nu inte kan köpa nya. Dessutom skulle jag verkligen behöva klippa mig.
Men vad är väl en ovårdad frisyr och två stelfrusna händer mot en själ som håller på att slita sig fri från köpdjävulen?
Prisa Gud!
Daniel

Gratis nöje

I går kammade jag benan åt vänster, efter fem år åt höger. Ett gratis sätt att förnya sig utan frisörbesök.
Ingen märkte något.
Föll för ett halvt wienerbröd på eftermiddagsfikat i går. Delade med en kurskompis - det blev alltså 4 kr var i stället för 8 kr för mig - och bara hälften så många kalorier.
Vi har alla våra svagheter att kämpa mot.
Däremot har jag flera dagar senaste veckorna dragit på mig strumpor med hål i, i stället för att köpa nya. Lät också bli att köpa present till systerdottern som fyllde fem år. Har frågat hennes mor vad vi kan ge som våra ungar vuxit ur, böcker, leksaker eller något? Sånt som annars går till Second Hand-butiken hemma.
Jag är rätt bra på att ge till Second Hand. Sämre på att köpa där. Annat än fika...
/Erika

Och inled mig icke i frestelse...

I helgen är det fotomässa i Älvsjö... eller heter det på Älvsjö?

Jag som fotograf, privat och här på Budbäraren... tänker åka dit! I min mailåda och i fototidning som jag prenumererar på (har inte köpt tidning i kiosk denna månad) har jag fått/sett många "mässerbjudanden!"... och nu skall jag gå där i flera timmar och titta på alla nyheter, känna på kameror och tillbehör utan att kunna köpa det jag "behöver" till rabatterade priser? Ja, och jag tror det är nyttigt för mig... Jag har redan skrivit det tidigare - denna köpfasta drabbar mig värst - kanske är det för min skull som vi har den? Jag behöver nog lära mig att hålla i plånboken mer...

Jag har redan känt att suget efter halstabletter minskat... tidigare gick det åt en påse "fiskarens vän" i veckan!

Är inte mässbesök en konsumtion i sig? Lyckligtvis gör jag det i tjänsten... även om tiden inte är är arbetstid...

Nu skall vi lämna en tidning till tryck. Vi hörs!

Jonas

Räddad av Helena

Satt alltså två meter från tågkiosken under två timmar. Räddningen var att en trevlig Edsbytjej satt bredvid mig hela resan. Inga chips blev det.
/Erika

Fredagsmys och lördagsgodis

Helg hemma. Tur att jag lärt familjen bra rutiner, som de minsann inte ändrar för min skull. När jag kom hem i fredags kväll fanns det 2 dl ostbågar kvar (=bottenskyla i påsen), och i går inköptes det ett par hekto blandat smågodis som även jag bjöds på. Mina egna inköpslistor innehåller mer filmjölk och toapapper, om man säger så ...
Helt ofrestad har jag inte varit. Böcker! Jag hade velat beställa en bok av Lennart Möller i fredags. Och så hade jag velat beställa en annan bok i dag. Jag känner mig lite som rökande judar kan göra på sabbaten. De sätter en cig mellan fingrarna och hoppas att någon annan ska tända elden åt dem. Obs! Raljerar INTE, som fd inbiten nikotinist förstår jag precis hur jobbigt det är att inte få, men vilja. JUST så är det, har jag kommit på, med böcker och mig. Nu hoppas jag att de aktuella författarna ska har förstånd att skänka något utan att jag säger nåt, för om jag säger nåt så har jag brutit budet/fastan.
Och det går lika bra att röka/läsa senare, förstås. Men suget, vänner. Suget!
Bokade också en biljett till Uppsala, och hamnar förstås i restaurangvagnen på X2000. Där finns det inte bara gratis te/kaffe för priokortsinnehavare som mig. Där finns också Cashewnötter i halvkilospåse för massor av pengar. Och en liten påse majschips, förstås mycket billigare och lämligare. Man väljer det, och tycker att man sparar pengar. I kväll måste jag ha äpplen eller nåt med mig!
Jag har ingen frukostmat i skafferiet i Uppsalarummet. Så det blir en slät kopp te på jobbet. Bra, sparar jag 30 minuter på i morgon bitti.
/Erika

Halsont och deadlinetider

På onsdag skickar vi nästa nummer av tidningen till tryck. Pulsen är hög, intervjuer bokas och genomförs, artiklar skrivs och notiser produceras. För att inte tala om all redigering och lay out ...
Som grädde på det berömda moset vaknade jag med halsont i morse. En vanlig dag hade jag länsat Pressbyrån på halstabletter och energidryck för att hålla mig i form. Nu får jag nöja mig med vatten ur kranen på jobbet. Funkar också.
/Daniel

Kylskåpsrensning och vinterkläder

I måndags hade minusgraderna hållit sig stabila fem dygn i sträck. Snön smälte inte heller. Det var inte försvarligt att låta grabben gå till skolan i gymnastikdojor. Alltså en livsnödvändighet med vinterstövlar. Den modell vi brukat köpa till honom i sju år, håller ner till minus 20 grader, var han helt inställd på själv. 650 kronor. I butiken tipsade expediten (en pingstsyster) om att vi provat ut "fel" - en kopia som kostade 400 kronor. Är den lika bra då? Ja, absolut, försäkrade hon. Skönt. Iklädd de nya stövlarna gick sonen och vi vidare till klädaffären. Han vill ha overall, inte separata termobyxor till den redan inköpta täckjackan. Den som borde vara rätt storlek såg trång ut när han rörde sig mellan klädställningarna. Det fanns en större, dock i något annan modell. Och till bättre pris! Vad som kunde kostat oss 1100 gick därmed i stället på 800 kr. Och vinterkylan har hållit i sig. I går morse var det minus sju grader när pojken traskade i väg till skolan. Och inte frös han!
Torsdagen jobbade jag hemma, även dottern höll sig i hemmet på grund av förkylning och frossa. Vid lunchdags dök vi in i frysen och hittade ett antal plastburkar med odefinierbart innehåll. Rester från 2005, 2007, en hallonglass som smakade plast ... Men även korv stroganoff med ris som hon åt, och en pepparstark ris-, majs- och böngryta som jag åt.
Till kvällsmat hittade vi en bit falukorv, ett paket bacon och till det stekta blev det kokt potatis. Ha, jag behövde inte gå (ut i den svinkalla mörka vintern) till affären.
Men nu är det slut på både bröd och flingor. Det får min make fixa, han köpfastar inte.
Erika

När inte jag går till berget kommer berget till mig...

Jag har inget minne av att jag tidigare i år blivit uppringd av så många telefonförsäljare, under en vecka som denna första köpfaste vecka... Jobbigt! ...och dom ger sig inte. Jag tycker inte att jag behöver motivera mitt nej i telefonen, men det tyckte visst killen som ville jag skulle byta till hans "Sveriges bästa" el bolag. Jag la på luren, när han vägrade avsluta själv.

Det är inte bara så att jag blivit påringd av telefonförsäljare... jag har fått många intressanta mail också, med erbjudanden som jag inte tvekat om en normal månad. Ett bolag erbjuder mig gratis visitkort plus visitkortshållare i metall... Gratis, då är det inget köp tänkte jag, och fyllde snabbt i formuläret på deras nätsajt. När jag kom till sista steget skulle jag välja fraktsätt. Inte vet jag om man kan kalla det gratis om det billigaste sättet för mig att få dem hem var att betala 50 kronor i porto? Jag avbröt min beställning. Sen tittade jag i min maillåda igen och en stor nätbutik, där jag är kund sedan tidigare, erbjöd mig 50 kronors rabatt på CD/DVD-skivor om jag beställde före 30 november... Hade de inte kunnat ge mig tid till 1 december istället?

Nu blir det inga visitkort eller några billiga skivor denna gång... inte heller något nytt elbolag, föräkringsbolag eller barnboksprenumeration...

Jonas

Är toalettbesök konsumtion?

Hittills känns det ganska stabilt att inte konsumera.
Hamnade dock i ett moraliskt dilemma på väg hem från jobbet i går. På pendeln in mot Stockholm blev jag plötsligt överjordiskt kissnödig. Jag mindes dock att det fanns en toalett på stationen i Solna dit jag närmade mig. Nästa insikt var att det var en betaltoalett. Ett besök, fem kronor. Detta är väl också en slags konsumtion, eller ..?
Jag vågade inte chansa. Så med en dåres envishet och en självbehärskning av fariseiska mått lyckades jag hålla mig hela vägen hem. Kanske onödigt, men har man sagt att man inte ska konsumera annat än det absolut livsnödvändiga på en månad, så får man helt enkelt knipa igen.
Daniel

Ångest och beröm?

Läste kommentarer om vår blogg och mitt inlägg på dagen.se...

Jag har aldrig sagt att jag vill ha beröm för att jag inte handlar i november - det är dessutom ingen köpbojkott!? Utan en köpfasta!

Hittills har jag klarat det ganska bra dock. Och min ångest beror mer på att när jag funderar på vad jag inte skall/får köpa (för mig själv) inser jag att jag normalt gör för många och alldeles onödiga inköp. Den vetskapen, eller lärdomen hoppas jag att jag får nytta av även i december. Att jag skall "köpfrossa" då beror på att det är den månad då man *(jag) normalt köper mer än andra månader. Och att jag då vill hjälpa den Svenska ekonomin :-)

Min svärmor som har butik gillar inte idén med köpfasta...

Jonas
*(redigerat)

Första vardagen som köpfri

Helgen gick helt ok. Enda riktiga klavertrampet var då jag på lördagsmorgonen råkade impulsköpa en borr för att sätta upp en lampa innan jag insåg att almanackan hade blivit november.
Nåja, all vår början bliver svår.
Nu när arbetsveckan kör igång blir det dock allt mer uppenbart att man lever en konsumerande livsstil. Men jag viker inte ner mig. Inget kaffe, ingen macka när pendeln blir försenad och jag får vänta i en halvtimme på perrongen i Upplands Väsby på väg till jobbet. Reklamskyltarna grinar åt mig med sina insmickrande erbjudanden, men jag vänder bort blicken och det känns ganska bra.
Så långt inga större uppoffringar. Men det är klart. Det återstår ju 27 dagar av november. Och jag tänker inte ropa hej ännu.
Daniel

Vem vill ha beröm?

Såg att vår köpfasta kommenterats i en annan blogg. Jeremia tyckte inte att vi förtänar beröm. Nej, som jag skrev nyss, det fikar vi inte heller efter. Nån annan garvar åt att man kan köpa igen i december. Ja, och vad är fasta annars? Var och en som matfastat (för sin egen skull eller Guds) äter ju sedan. Alltså, först fasta och sedan fest. What else is new?
Håller med Råd och Röns chefredaktör Carina Lundgren som skriver att konsumentmakt är att sluta handla fel saker. Inte att sluta handla.
Erika

Chokladpengar stulna

Som jag antydde förra veckan har jag fått en enkel start - anlände torsdag kväll till Hjälmareds folkhögskola och åkte hem i går eftermiddag. Där finns ju ingenting att köpa.
Eller jo, en elevdriven rättvisekiosk med solidarisk choklad. Men på fredagen var jag ståndaktig. Insåg först på lördagkvällen att 1 november inte inföll på fredan, som jag fått för mig. Kunde alltså handlat lördagsgodis i förväg, men missade möjligheten.
Vad ännu värre var, någon bröt sig in i kiosken och stal elevernas kassa med flera tusen kronor. Det var riktigt uselt gjort, eftersom det enbart drabbade fattiga folkhögskoleelever.
Glömde mig på tåget hem. Tog en chokladbit efter maten (SJ:s gråa lasagne). Köpte ingen tidning utan nöjde mig med Kupé. En av korsordsfrågorna var "Tätort i Ovanåker" på fem bokstäver. Alfta - busenkelt. Ett gratistips.
I DN skrev Barbro Hedvall om krisglädje. Jag funderar på om denna köpfasta är fariseisk, det vill säga ropas ut i gathörnen (på internet). Men tänker sedan att detta är frivilligt, det har inget med självrättfärdighet att göra, det är inte påbjudet i någon bibelvers. Ser det inte som en politisk handling utan snarast som ett experiment: Vad gör en månads köpfasta med mig själv?
Erika